my life my rules

Asso alla tror att dom vet hur mitt liv e. Att det är fucking underbart o roligt, men nej det ere inte.
Tror ni att det e roligt att nästan aldrig se sin pappa för han åker runt o jobbar.
Tror ni att de roligt att ha så mke problem som jag har.
Tror ni att de roligt att inte ha nån att berätta sina hemligheter för, för att man inte har nån som man litar på tillräcligt.
Tror ni att de roligt att vakna varje dag o ha ett stort tomt håll i kroppen.
Tror ni de roligt att känna att man inte har nåt att leva för.

Så sluta berätta era små fucking problem till mig för ärlig talat jag bryr mig inte. Så fort ni har ett problem elr vill nåt så hör ni av er men annars vet man inte ens om man fucking lever.
Det jag sa nyss va dom minsta problemen jag har faan asso INGEN vet vad jag gått igenom, jag önskar att jag hade nån att lita på så mke att jag kunde berätta men just nu finns det ingen sån.

O ni alla falska killar ni som playar skffa ett fucking liv för att andra har känslor vilket ni inte fattar för ni e rädda att visa era känslor så ni inte blir kallade för töntar elr annat skit.


Jag kämpar o försöker vara stark men när allt blir skit på en ggn gråter jag till slut. Jag hatar att gråta jag leker alltid att jag kan göra allt sj o att jag klarar mig sj men det e nte så på riktigt jag behöver nån att snacka me.

Mitt liv e inte underbar o perfekt bara för att mina föreldrar har pengar.
Det e skit.
Det e drf jag röker.
Livet har ingen mening för mig, jag har gjort allt i livet o nu har det blivit tråkigt men jag kämpar vidare.
O det här e ingen emo blogg elr nåt ville ba få ut mina känslor nånstans.

Godnatt !